Antbro.se

Under förväntan

Ja, lite så känns det faktiskt. Man hade ju hört alla skrönor om blodbad och spräckta käkar och diverse andra rysligheter som ”alltid” händer när man drar visdomständer. Vad jag hade missat är att alla dessa skrönor har flera år på nacken och 2000-talet med dess teknik har kommit ifatt. Jag kände överhuvudtaget ingenting, inte ens bedövningssprutorna!

Hon, tandläkaren, berättade hela tiden vad som gjordes. ”Nu ska jag dela tanden, det får göras två gånger tror jag.” Framför mig såg jag hammaren och mejseln men istället tog hon någon liten maskin som gjorde jobbet. Precis som en tandläkarborr.

Knakandet lyste med sin frånvaro och efter ganska exakt en timme var vi klara. Med munnen full av kompresser och blod åkte jag hem. Visst var jag svullen och det blödde ganska friskt men i övrigt hade jag inte känt någonting. Väl hemma efter ett besök på Apoteket så blev det soffan som gällde och efter ett tag började bedömningen ge med sig.

Då jävlar!

Lika snabbt som bedövningen verkat avtog den också, nu pratar vi om minuter. Jag mer eller mindre slängde mig över pillerna som jag fått. Och mycket riktigt, efter en kvart så var det ok igen. Visst, jag är öm och att äta är lite av en spännande resa men i övrigt mår jag fint.

Synd att man inte kan prata ordentligt och att man ser ut som en halv hamster. Gissar på att all kommunikation sker via mejlen på jobbet imorgon…